Feberkramper hos barn är ett krampanfall som uppstår när kroppstemperaturen stiger snabbt, oftast i samband med en vanlig virusinfektion. Det ser ofta väldigt skrämmande ut när barnet stelnar, rycker och tillfälligt förlorar medvetandet, men i de allra flesta fall är det en ofarlig reaktion som går över av sig själv inom några minuter. Feberkramper drabbar cirka 2–5 procent av alla barn upp till sju års ålder, vanligast mellan arton månader och tre år. Här går vi igenom symtomen, vad du ska göra i stunden och när ni bör söka vård.
Feberkramper hos barn: vad är orsaken?
En feberkramp uppstår när ett barns nervsystem reagerar på att kroppstemperaturen stiger snabbt, ofta under feberns första dygn och innan man ens hunnit märka att barnet är sjukt. Den bakomliggande orsaken är i de flesta fall en vanlig virusinfektion, som förkylning, RS-virus eller tredagarsfeber, snarare än en allvarlig sjukdom i sig. Varför vissa barn får feberkramper medan andra aldrig gör det är inte helt klarlagt, men tendensen är ärftlig och förekommer ofta i släkten. Barn får feberkramper oftast vid en kroppstemperatur på minst 38,5 grader, och risken är som störst hos små barn mellan arton månader och tre år.
Symtom vid feberkramper — vad ser du hos barnet?
Ett krampanfall brukar komma plötsligt: barnets kropp blir stel, huvudet böjs bakåt och det rycker symmetriskt i armar och ben. Ögonen kan rulla uppåt eller se stirriga ut, och huden blir ofta blek eller till och med lite blå under anfallet. Många barn tappar kontakten helt och blir borta under de här sekunderna, och det är vanligt att andningen blir oregelbunden en kort stund. De flesta anfall är över inom någon minut, men enstaka gånger kan krampen hålla i sig upp till 15 minuter. Efteråt är barnet ofta slappt, trött och lite omtöcknat, men återhämtar sig i regel snabbt.
Vad ska du göra om barnet får feberkramper?
Om barnet får en feberkramp är det viktigaste att hålla huvudet lugnt. Lägg barnet i stabilt sidoläge på en mjuk yta där det inte kan slå sig, och ta bort åtsittande kläder runt halsen. Stoppa aldrig något i munnen på barnet, varken fingrar, medicin eller vatten, eftersom det finns risk att barnet sätter i halsen. Titta på klockan så att ni vet hur länge anfallet pågår, det är den viktigaste informationen att kunna ge vården efteråt. De flesta anfall klingar av inom några minuter. Vissa barn får flera anfall under samma dygn, vilket kan kännas extra skrämmande, men det förändrar sällan bedömningen så länge varje enskilt anfall är kort.
När ska ni söka vård akut?
Ring 112 eller åk till akuten om det är barnets första feberkramp någonsin, om anfallet varar längre än fem minuter, om barnet är yngre än sex månader, eller om det inte återhämtar sig som vanligt efteråt. Hos de allra minsta gäller extra försiktighet, och det kan vara bra att också läsa om feber hos bebis för att veta vad som är normalt i den åldern. Detsamma gäller om barnet får flera anfall efter varandra utan att vakna emellan. Väl på sjukhuset undersöker läkaren barnet för att utesluta andra, allvarligare orsaker till krampen, som en hjärnhinneinflammation. Har barnet haft en enkel feberkramp tidigare och återhämtar sig snabbt och fint är det oftast tillräckligt att kontakta vårdcentralen eller 1177 för rådgivning i stället för att söka akut vård.
Utredning och uppföljning: vad behöver läkaren veta?
En enkel feberkramp, som är kort, drabbar hela kroppen symmetriskt och inte upprepas under samma dygn, kräver sällan någon vidare utredning. Läkaren gör i regel en klinisk undersökning och letar efter tecken på infektion eller andra neurologiska avvikelser, men EEG eller ryggmärgsprov tas bara om bilden är oklar, om anfallet var ensidigt, eller om barnet inte är sig likt efteråt. Vid uppföljningen får ni också konkreta råd om vad ni ska göra om det händer igen, eftersom kunskapen i sig brukar minska oron nästa gång.
Läkemedelsbehandling vid feberkramper: febernedsättande och kramplösande
Det finns ingen behandling som förhindrar att ett barn får feberkramper, men febernedsättande läkemedel som paracetamol eller ibuprofen kan göra barnet piggare och mindre plågat av själva febern. Febernedsättande sänker alltså inte risken för nya anfall, utan ges för barnets välmående i stunden. Om ett anfall drar ut på tiden, längre än fem minuter, ges kramplösande läkemedel som diazepam av ambulanspersonal eller på sjukhuset för att bryta krampen. Den här typen av behandling behövs bara vid enstaka, långvariga anfall och är inget de flesta familjer någonsin kommer i kontakt med.
Feberkramper eller epilepsi: vanligaste differentialdiagnoserna
Feberkramper är inte samma sak som epilepsi. Epilepsi innebär återkommande anfall som uppstår utan feber och beror på en mer varaktig störning i hjärnans elektriska aktivitet, medan en feberkramp bara utlöses av den snabba temperaturstegringen och inte innebär någon bestående neurologisk skada. De allra flesta barn med feberkramper utvecklar aldrig epilepsi, men risken är något förhöjd om barnet redan har andra neurologiska besvär, om krampen var lång och ensidig, eller om det finns epilepsi i nära släkten.
Kommer feberkramper tillbaka? Ärftlighet och prognos
Ungefär en tredjedel av alla barn som fått en feberkramp får en till vid en senare febersjukdom, oftast inom det närmaste året. Är feberkrampen enkel, alltså kort och symmetrisk, orsakar den ingen hjärnskada och lämnar inga men. De allra flesta växer ifrån benägenheten helt vid sju års ålder. Feberkramper hör till de vanligaste akuta barnsjukdomarna små barn drabbas av, och även om upplevelsen är skrämmande för föräldrarna är prognosen på lång sikt mycket god.
Källor: 1177 Vårdguiden, Internetmedicin, Netdoktorpro.