Förlossningsdepression är en depression som kommer under graviditeten eller det första året efter att du fött barn. Du är nedstämd nästan varje dag i mer än två veckor, har svårt att känna glädje och kan ha skuldkänslor, ångest och sömnproblem. Det är den vanligaste komplikationen efter en förlossning och drabbar ungefär var tionde förälder. Det finns bra behandling, och första steget är att prata med BVC, barnmorskemottagningen eller en vårdcentral.
Vad är förlossningsdepression?
Förlossningsdepression kallas också postpartumdepression eller postnatal depression. I vården används ofta begreppet perinatal depression, som omfattar både depression under graviditeten och depression efter förlossningen. En depression efter förlossningen skiljer sig inte från en depression vid andra tillfällen i livet. Det som gör den särskild är tidpunkten: den kommer mitt i en stor förändring, när du ska ta hand om ett nyfött barn och själv återhämta dig.
Det är inte bara den som varit gravid som kan bli deprimerad. Du som är medförälder eller adoptivförälder kan också drabbas, och föräldrar påverkar ofta varandras mående.
Symtom vid förlossningsdepression: så kan det kännas
Vid en depression är du nedstämd nästan varje dag i mer än två veckor, större delen av tiden. Symtomen kan se olika ut från person till person. Vanliga tecken på depression är att du:
- har svårt att känna glädje och inte längre tycker att sådant du tidigare tyckt om att göra är roligt
- sover dåligt, är mycket trött, saknar energi och har svårt att koncentrera dig
- har skuldkänslor, känslor av hopplöshet eller känner dig värdelös
- känner ångest, stark oro eller panik och har ett humör som svänger
- går upp eller ner i vikt, har svårt att äta eller småäter hela tiden
- inte orkar sköta din hygien eller har svårt att orka ta hand om barnet
- tycker att det är jobbigt att träffa vänner och närstående
- har tankar om att skada dig själv eller barnet
Många som drabbas skäms. Omgivningen väntar sig att en nybliven förälder ska vara lycklig, och skam och skuld gör att det dröjer innan man berättar hur man mår. Men en depression säger ingenting om vilken förälder du är. Det är en sjukdom som går att behandla.
Har du tankar på att skada dig själv eller att det vore bättre om du inte fanns: sök hjälp direkt. Ring 112 om det är akut.
Baby blues eller förlossningsdepression: hur ser skillnaden ut?
Det är mycket vanligt att bli tillfälligt nedstämd två till tre dagar efter att barnet fötts. Du kan vara skör, ledsen, gråta lätt och vara lättirriterad. Det kallas baby blues, eller bara blues, och beror delvis på den kroppsliga omställningen när hormonnivåerna sjunker. Mer än varannan som fött barn känner av den.
| Baby blues | Förlossningsdepression | |
|---|---|---|
| När | 2–3 dagar efter förlossningen | Under graviditeten eller upp till ett år efter |
| Hur länge | Går vanligtvis över inom två veckor | Minst två veckor, ofta månader utan behandling |
| Hur vanligt | Mer än varannan födande | Omkring 10–13 procent |
| Behöver vård | Nej, men information och stöd | Ja, söka hjälp |
Skillnaden ligger alltså i hur länge nedstämdheten sitter i och hur djup den är. Går den inte över efter ett par veckor, eller blir den värre, kan det vara början på en depression.
Hur vanligt är det under graviditeten och efter förlossningen?
Omkring 5–9 procent av dem som fött barn de senaste tre månaderna får en måttlig till svår depression. Räknas även lindrigare depressioner med är andelen 10–13 procent, och svenska studier visar ungefär 10–11 procent. Depression och ångest, som ofta kommer tillsammans, är de vanligaste komplikationerna efter graviditet och förlossning.
Depressionen startar inte alltid efter förlossningen. Knappt en tredjedel av postpartumdepressionerna har börjat redan före graviditeten, en tredjedel under graviditeten och drygt en tredjedel efter förlossningen. Bland pappor och icke-födande föräldrar har förekomsten rapporterats till omkring 6–11 procent. För dem kommer symtomen ofta senare, under barnets första halvår.
Riskfaktorer: vem har ökad risk att drabbas?
Oftast är det flera saker tillsammans som gör att en depression utvecklas, och ibland går det inte att veta vad den beror på. Störst risk har den som:
- tidigare haft en eller flera depressioner eller ett annat psykiatriskt tillstånd
- har varit med om våld i en nära relation
Andra riskfaktorer är svåra livshändelser, bristande stöd från partnern, ekonomiska svårigheter och ångest eller depression under graviditeten. En besvärlig graviditet eller förlossning ökar också risken, till exempel ett akut kejsarsnitt eller en förlossning som upplevts som traumatisk.
Kroppen spelar in. Efter förlossningen sjunker nivåerna av både stress- och graviditetshormoner kraftigt, och den som är känslig för hormonförändringar får lättare en depression. Sömnbrist, en rubbning i sköldkörteln, svårigheter med amning eller matning och ett barn som skriker mycket kan också bidra. Höga krav på sig själv som förälder är en annan belastning, något vi skriver mer om i artikeln om intensivt föräldraskap.
När och var får du hjälp och stöd?
Kontakta en vårdcentral, barnmorskemottagning eller BVC om du tror att du har en depression. Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtomen eller hitta rätt vård. Ju tidigare du söker hjälp, desto snabbare kan du börja må bättre.
Alla som fött barn får fylla i ett formulär på BVC sex till åtta veckor efter förlossningen. Det kallas EPDS, Edinburgh Postnatal Depression Scale, och är framtaget för att hitta tecken på depression hos nyförlösta. Efter formuläret får du prata med BVC-sjuksköterskan, och BVC kan förmedla kontakt med psykolog eller läkare. Socialstyrelsen rekommenderar screeningen sedan 2010. Den som inte fött barnet har också rätt till ett enskilt samtal på BVC, eller kan söka vård på en vårdcentral.
Hur behandlas förlossningsdepression?
Det finns bra behandling. Vilken som passar beror på hur svår depressionen är.
- Stödjande samtal. Vid lindrig depression kan samtal med BVC-sjuksköterskan räcka.
- Samtalsterapi. Du träffar en psykolog, kurator, barnmorska, läkare eller sjuksköterska vid flera tillfällen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT) har stöd i forskningen vid postpartumdepression.
- Läkemedel. Antidepressiva läkemedel kan hjälpa. Läkaren kan välja läkemedel som inte påverkar barnet negativt om du ammar eller är gravid. Ofta kombineras läkemedel med samtalsterapi.
Ibland behövs också stöd för samspelet mellan förälder och barn, särskilt om depressionen blivit långvarig.
Hur länge varar det och vilka komplikationer finns?
En depression brukar gå över inom ett halvår, men för vissa tar det längre tid. De flesta som drabbas blir friska inom några månader, medan knappt en tredjedel fortfarande är deprimerade ett år efter barnets födelse. Därför är det viktigt att inte vänta och hoppas att det går över av sig själv.
Obehandlad depression kan påverka anknytningen till barnet. Forskningen visar att det framför allt är långvariga och svåra depressioner som riskerar att påverka barnets utveckling, medan övergående lindrig nedstämdhet har små effekter. En svensk studie från Karolinska institutet, publicerad i BMJ 2024, följde över 86 500 kvinnor med perinatal depression och fann en ungefär dubblerad risk att avlida jämfört med andra mammor. Det visar hur allvarligt det kan bli utan vård, men också att det finns mycket att vinna på att söka hjälp tidigt.
Tips: vad kan du göra själv för att må bättre?
Egenvård ersätter inte behandling, men det kan göra vardagen lättare:
- Be om hjälp med praktiska sysslor, som matlagning, tvätt och städning.
- Ha fasta rutiner och sköt om dig själv som vanligt, till exempel genom att tvätta håret.
- Rör på dig och få frisk luft varje dag.
- Sov när barnet sover och försök få lite extra sömn.
- Ät regelbundet.
- Umgås med personer du har förtroende för och tacka nej till det som inte känns bra.
Att träffa andra i samma situation kan också hjälpa. Läs mer om hur du hittar föräldragrupper och stöd. Det finns även Mamma till mamma, där föräldrar och anhöriga kan prata med någon som själv haft psykisk ohälsa i samband med föräldraskap.
Råd till anhöriga: så kan du stötta
Som partner, förälder eller vän är du ofta den som först märker att något är fel. Hjälp till med det praktiska, men ge också stöd mentalt: fråga hur det går, lyssna utan att döma och hjälp till att boka tid på BVC eller vårdcentralen. Var uppmärksam på kraftiga humörsvängningar och tankar om att skada sig själv, och sök vård direkt om det blir akut. Glöm inte heller ditt eget mående. Den första tiden som nybliven förälder är tung för båda.
Förlossningspsykos: när ska du söka vård direkt?
Förlossningspsykos är ovanlig men allvarlig. Den drabbar en till två av tusen som fött barn och kommer oftast under de första två till fyra veckorna, men kan komma upp till tre månader efter förlossningen. Symtomen är bland annat:
- vanföreställningar, till exempel att känna sig förföljd eller utvald
- att höra röster eller ljud som ingen annan hör
- osammanhängande tankar och att säga konstiga saker
- snabba svängningar mellan djup nedstämdhet och att vara mycket uppvarvad
Före psykosen är det vanligt med svåra sömnproblem. Störst risk har den som tidigare haft en förlossningspsykos eller har bipolär sjukdom. Sök vård direkt på en psykiatrisk akutmottagning eller vanlig akutmottagning, eller ring 112.
Relaterade frågor
Depression under graviditeten
En tredjedel av depressionerna börjar under graviditeten. Symtomen är desamma, och det är lika viktigt att söka hjälp. Har du en fungerande psykiatrisk behandling sedan tidigare bör du inte avbryta den på egen hand när du blir gravid, utan prata med din läkare.
Posttraumatiskt stressyndrom efter förlossningen
En del som mår dåligt efter förlossningen har i stället fått posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, ofta efter en traumatisk förlossning. Det kan vara bra att prata igenom förlossningen med en barnmorska eller läkare på sjukhuset där barnet föddes. Behandling av PTSD kan också hjälpa mot nedstämdheten.
Om du får fler barn
Jobbiga känslor kan komma tillbaka vid nästa graviditet. Berätta tidigt för barnmorskan om du haft en depression, så att ni kan planera för en lugn första tid och kanske förebyggande samtalsterapi.
Sorg och skam efteråt
Många sörjer efteråt att de inte kunde känna glädje den första tiden med barnet, eller oroar sig för att barnet tagit skada. Det kan hjälpa att prata med någon om känslorna och fokusera på hur du ska må bra framåt.