Fri kunskapsportal · Baserad på svenska myndigheters riktlinjer
Familjecentralen
Bebis 0–1 år

Nattskräck bebis: så skiljer den sig från nattskräck hos barn

Nattskräck bebis är ovanligt: riktig nattskräck drabbar sällan barn under 1,5 år. Här är vad som är vanligare hos bebisar, och när du bör söka hjälp.

F
Familjecentralen
Ett lugnt, mörklagt barnrum på natten med en tänd nattlampa och en tom barnsäng

Kort svar: nattskräck hos bebisar är ovanligt. Pavor nocturnus, som tillståndet kallas medicinskt, är vanligast hos barn i förskoleåldern, mellan 3 och 12 år, och förekomsten hos barn under 1,5 år har inte studerats vetenskapligt. Skriker eller gråter din bebis intensivt mitt i natten utan att gå att nå handlar det oftare om aktiv sömn, mororeflexen eller vanlig nattlig gråt, snarare än riktig nattskräck. Här går vi igenom vad nattskräck faktiskt är, varför det är sällsynt hos de yngsta, vad det kan vara i stället, och vad du kan göra som förälder.

Vad är nattskräck (pavor nocturnus)?

Nattskräck är ett sömntillstånd där barnet vaknar upp delvis, ett så kallat partiellt uppvaknande, och skriker eller gråter intensivt med tecken på stark rädsla och panik. Barnet kan sätta sig upp, fäkta med armarna och ibland prata osammanhängande, ofta med en glasartad blick. Trots att barnet verkar vaket går det sällan att få kontakt eller trösta det under episoden, som brukar inträffa tidigt i nattsömnen, oftast inom de första tre timmarna. Episoden varar för det mesta bara några minuter, i enstaka fall upp mot en halvtimme, och efteråt somnar barnet om utan att minnas något av det som hänt. Omkring 5 procent av alla barn upplever nattskräck någon gång.

Kan bebisar ha nattskräck?

Riktig nattskräck är sällsynt hos de allra yngsta. Enligt Internetmedicin, som riktar sig till vårdpersonal, drabbas spädbarn i regel inte av nattskräck i egentlig mening. Anledningen är att nattskräck utlöses i övergången ur djupsömn, ett sömnstadium som mognar fram gradvis under barnets första levnadsår. Nyfödda har bara två sömnstadier, tyst sömn och aktiv sömn, i stället för de fyra stadier som utvecklas efter hand. Utan fullt utvecklad djupsömn saknas alltså den mekanism som utlöser en episod av nattskräck. En del föräldrar rapporterar ändå att de upplevt något som liknar nattskräck redan runt ett års ålder, men i många fall rör det sig om en annan typ av nattligt uppvaknande som bara ser likadan ut.

Symptom på nattskräck hos bebisar och små barn

Hos de allra minsta kan en episod se lite annorlunda ut än hos ett äldre barn. Bebisen kan vakna och gråta otröstligt trots att den verkar vara vaket, samtidigt som det är svårt att nå eller lugna barnet, för att sedan somna om efter någon minut. Vissa barn har bara en enstaka episod, medan andra har dem oftare under en period. Gemensamt är att barnet sällan minns något av det som hänt när det vaknar på morgonen.

Vad kan det vara i stället när en bebis skriker på natten?

Skriker eller gråter bebisen otröstligt på natten finns det flera vanligare förklaringar än nattskräck.

  • Aktiv sömn. Bebisens motsvarighet till REM-sömn, där kroppen inte är paralyserad som hos vuxna. Bebisen kan sprattla, grimasera och till och med skrika eller gråta med slutna ögon, men är fortfarande kontaktbar om en förälder pratar med eller rör vid barnet, till skillnad från vid nattskräck.
  • Mororeflexen. En stark medfödd reflex som utlöses av plötsliga rörelser eller ljud. Bebisen far ut med armar och ben i en omklamrande rörelse och kan vakna och bli rädd. Reflexen är starkast hos nyfödda och avtar vanligen runt 4–6 månaders ålder.
  • Sjukdom eller obehag. Förkylning, öroninfektion eller reflux kan störa sömnen och göra att bebisen vaknar och gråter, särskilt när barnet ligger ner.
  • Normala nattliga uppvak. Hunger, en blöt blöja eller ett behov av närhet är vanliga skäl till att barnet ofta vaknar och signalerar med gråt eller skrik.

Är bebisen dessutom orolig och gråtig kvällstid snarare än mitt i natten kan det handla om kvällsoro, som är ett eget och betydligt vanligare fenomen hos små bebisar.

Nattskräck eller mardrömmar – vad är skillnaden?

Nattskräck och mardrömmar uppstår i olika sömnstadier och ser olika ut. Nattskräck sker i övergången ur djupsömn och tros inte bero på drömmar alls, eftersom det stadiet inte är där vi drömmer mest intensivt. Barnet minns därför ingenting efteråt. En mardröm sker i stället under REM-sömnen, ofta senare på natten närmare morgonen, och barnet vaknar helt och är fullt kontaktbart. Ett äldre barn kan dessutom oftast berätta vad mardrömmen handlade om, medan ett barn som haft nattskräck bara beskriver en känsla av hot eller fara, om det minns något alls.

Vad orsakar nattskräck hos äldre barn?

När barnet blir äldre och djupsömnen är fullt utvecklad ökar risken för nattskräck. Flera faktorer verkar spela in:

  • Ärftlighet. Nattskräck är delvis ärftlig. Har båda föräldrarna haft nattskräck är förekomsten hos barnet omkring 60 procent, och tillståndet är vanligare hos enäggstvillingar än tvåäggstvillingar.
  • Feber eller infektion. Feber kan utlösas av en infektion och i sin tur trigga eller förvärra episoder av nattskräck.
  • Sömnbrist, sömnstörning och oregelbunden sömnmiljö. Ett övertrött barn, eller ett barn med en bakomliggande sömnstörning som gör att det har svårt att sova en hel natt, löper större risk att få en episod.
  • Stress. Något jobbigt i vardagen kan sänka tröskeln för nattskräck.
  • Kissnödighet. Att behöva kissa mitt i natten kan i sig utlösas och trigga en episod.

Så kan du hantera ditt barns nattskräck som förälder

Det viktigaste är att hålla dig lugn och låta episoden passera. Försök inte väcka barnet mitt i en episod, eftersom barnet ändå inte går att nå och ett försök att väcka barnet kan förlänga upplevelsen eller göra det mer förvirrat. Se i stället till att barnet inte kan skada sig, och hjälpa barnet försiktigt att somna om när episoden klingar av. De flesta barn somnar om av sig själva efter några minuter, och nästa morgon minns barnet oftast ingenting.

Så kan du förebygga nattskräck och hjälpa barnet att sova lugnt

För att minska risken för nya episoder kan det hjälpa att undvika att barnet blir övertrött eller överstimulerat under dagen, och att bygga en lugn och konsekvent kvällsrutin som gör det lättare att varva ner inför sömnen. Kommer episoderna ofta vid ungefär samma tid varje natt kan en metod som kallas planerad väckning fungera: barnet väcks försiktigt 15–30 minuter innan nattskräcken brukar komma, för att sedan hjälpas att somna om. Det bryter sömncykeln och kan förebygga nästa episod, men metoden bör alltid stämmas av med BVC eller läkare innan du testar den.

När bör du söka hjälp för nattskräck?

De flesta episoder av nattskräck är ofarliga och kräver ingen behandling. Kontakta BVC-sköterskan eller sök hjälp hos en läkare om episoderna är återkommande och mycket störande, om du misstänker att en medicin barnet tar kan ligga bakom, eller om du av någon annan anledning känner oro. Det kan också vara bra att prata med en barnpsykolog om nattskräcken påverkar familjens vardag eller barnets mående i övrigt.

Vanliga frågor om nattskräck hos bebisar

Många föräldrar har liknande frågor när ett barn för första gången vaknar skrikandes mitt i natten. Är det farligt, ska man väcka barnet, och hur skiljer man nattskräck från en vanlig mardröm? Svaren på de vanligaste frågorna hittar du samlade nedan i artikeln.

Informationen i den här artikeln är avsedd som allmän vägledning. Rådfråga alltid BVC eller barnläkare vid frågor om ditt eget barns sömn och hälsa.